På torsdagarna framöver, kanske inte varje torsdag men så ofta jag hinner, tänkte jag göra ett inlägg om en resa som jag gjorde lite längre tillbaka i tiden. Jag tänkte börja med min första riktiga utlandsresa som gick till Santorini 1992. Tidigare hade jag varit på nån kryssning till Helsingfors och nån bussresa till Helsingör men jag hade aldrig förr flugit eller åkt så långt bort som till Grekland.
Men jag hade släpat hem resekataloger, år efter år, och bläddrat i dom tills de nästan föll sönder. Och varje år var det samma resmål som jag föll för i Fritidsresors katalog och som jag drömde om varje dag. Jag tittade på den svagt rosaskimrande solnedgångsbilden över de vita husen på Santorini och bestämde mig för att någon gång skulle jag åka dit.
Vår strand, Kamari med sin svarta lavasand.
En dag i juli 1992 så blev jag och min bästa vän skjutsade till Landvetters flygplats tidigt på morgonen och ett antal timmar senare var vi framme på denna fantastiska ö. Nu i efterhand så kan jag undra hur man vågade åka iväg nånstans på den tiden, jag tror att jag hade en guidebok där några få sidor handlade om Santorini men i övrigt visste vi nästan ingenting om ön, bara det som stod i Fritidsresors katalog. Nu för tiden när man reser så har man (i alla fall jag) gjort all tänkbar research på Internet långt i förväg, laddat ned busstidtabeller, har stenkoll på väderleksprognosen, vet vilka utflykter man vill göra på egen hand osv. Men det funkade ju lika bra då, när man hade noll koll! 🙂
En av mina favoritbilder från resan är den här bilden på en kyrka med rosa kyrktorn.
Vi hade i alla fall en helt fantastisk vecka på Santorini. Åt underbart god mat, badade och solade, lärde känna nya människor och åkte på utflykter. Vi åkte på två utflykter som Fritidsresor ordnade, en till den fantastiska staden Oia och en utflykt som tog oss till ett par grannöar varav en med en aktiv vulkan där man kunde se hur det kom rök från marken om man petade lite med foten i gruset.
Bild från vår utflykt till grannön Nea Kameni där man kunde känna hur vulkanen fortfarande var aktiv.
Några gånger tog vi också bussen på egen hand till huvudstaden Fira, shoppade souvenirer och åt härliga middagar högt upp bland de vitkalkade husen, med en helt otrolig utsikt.
Oskarp bild men fantastisk utsikt! Är dock osäker nu snart 25 år senare om detta är Fira eller Oia.
Detta var långt före digitalkamerornas tid förstås och några år innan jag skaffade en systemkamera så bildernas kvalitet är ju därefter. Nu har jag dessutom fotograferat av mina favoritbilder från Santorini direkt ur fotoalbumet vilket ytterligare försämrade kvaliteten men förhoppningsvis kan man ändå få lite känsla för vilken underbar första utlandssemester detta var!
Hotel Nicolina där vi bodde en vecka. Ett väldigt enkelt men mysigt hotell nära stranden.
Nu när jag skriver detta så känner jag hur otroligt gärna jag vill åka tillbaka igen, denna gång med en bra kamera och ta massa fina bilder och återuppleva allt igen!
