När inget blir som man tänkt sig

I morse när jag vaknade trodde jag för någon minut att allt var som vanligt. Sedan fick jag tag på mobilen och såg de olika push-notiserna med uppdateringar om coronaviruset och var genast tillbaka i verkligheten igen.

Just nu borde jag varit i full färd med att förbereda min 50-årsresa som skulle firats någonstans utomlands under påsklovet. Jag hade storslagna planer som så småningom modifierades när coronaviruset började breda ut sig i Asien. Innan jag åkte till Salt Lake City för drygt tre veckor sedan så trodde jag fortfarande att det kanske fanns en chans att vi skulle kunna åka till Cinque Terre och fira min födelsedag. Men medan jag följde nyhetsrapporteringen från Salt Lake City insåg jag att det bara var att glömma att resa till Italien.

Väl hemkommen från Salt Lake City för drygt 2 ½ vecka sedan så hoppades jag fortfarande att vi nog skulle kunna åka någonstans. Ett tag drömde jag om att åka tillbaka till Salt Lake City och besöka Utah’s nationalparker, något som stod på min önskelista över saker att göra när jag fyllde femtio. Men så började olika experter uttala sig om hur illa det skulle bli i USA och sedan stängde USA sina gräns för bland annat inresande från Sverige.

I några timmar hann jag tänka på olika länder i Europa som ännu inte var så hårt drabbade, som Litauen och Vilnius som jag länge velat åka till. Men jag hann knappt ens tänka tanken innan UD avrådde från icke nödvändiga resor till alla länder. Samtidigt som Sverige började få så många fall att det inte kändes rätt att resa utomlands och riskera att ta med smittan till länder som än så länge klarat sig bra.

Men en liten resa inom Sverige kanske? Jag kikade på hotell i Åre som jag länge velat åka till på grund av bloggkollegors härliga bilder därifrån. Men hann inte mer än upptäcka att det mesta var fullbokat innan nyheterna kom om fall av coronavirus i Åre. (Numera så avråder ju också Folkhälsomyndigheten från att åka till skidorterna under påsklovet.)

Tillbaka till ruta ett. Fira födelsedagen som jag nästan alltid har gjort, hemma hos min mamma i Vetlanda. Det ska väl ändå inte vara några problem? Jo, för nu avråder Folkhälsomyndigheten från att resa ut från Stockholm till andra platser i Sverige. Samt att min mamma är gammal och tillhör samtliga riskgrupper bland de som drabbas värst av coronavirus. Om hon får det så har hon inte en chans hur mycket intensivvård hon än skulle få.

Så här i efterhand är jag glad att jag var så velig och inte kunde bestämma mig vart jag ville åka. I och med att vi inte hade kommit så långt som till att boka en resa så slipper vi fundera på avbokningar och vi behöver inte hålla på att kräva tillbaka pengar eller förlora pengar.

Att jag drömt om den här födelsedagsresan i typ trettio år känns ganska oväsentligt nu och med tanke på att världsläget är som det är så är jag bara tacksam och glad så länge vi är friska och har jobbet kvar. Det här att ha jobbet kvar är inte en självklarhet för alla, speciellt inte för flera av mina bloggkollegor som antingen jobbar inom resebranschen eller som har bloggen som huvudsaklig inkomstkälla. Jag tänker extra mycket på dem just nu.

Jag är tacksam för att jag har ett jobb som kan skötas precis lika bra hemifrån som från kontoret. Och en 50-årsdag hemma i soffan är kanske inte så dumt det heller. Eftersom vi förmodligen fortfarande jobbar hemifrån då så kan jag fira i mysbyxor och äta Ben & Jerrys hela dagen.

Besök från USA som blir inställt

I mitten av maj skulle vi fått besök av två goda vänner från USA, Gene och Lynn. Först skulle jag visat dem Stockholm i några dagar och sedan skulle vi åkt till Lund och bott där några nätter och kört runt och letat reda på gårdar och hus där deras förfäder bott och kanske till och med träffat några nu levande släktingar till dem. Vi skulle sedan följt dem över till Köpenhamn och stannat där en natt och sedan åkt tillbaka till Stockholm medan de skulle flyga hem till USA från Köpenhamn.

Jag hade sett fram emot detta väldigt mycket, dels för att jag såg fram emot att få träffa mina amerikanska vänner men också för att jag aldrig varit i Lund och det är 16 år sedan jag var i Köpenhamn senast. Det är visserligen två månader kvar men den här resan måste skjutas på framtiden och jag bara hoppas att de vill göra ett nytt försök nästa år eller eventuellt senare i år. Och framför allt hoppas jag att de klarar sig utan att bli sjuka nu när fler och fler insjuknar i USA varje dag, speciellt då en av dem är 75 år och alltså tillhör riskgruppen.

Kommer vi kunna åka till Kalifornien i sommar?

I juni har vi en resa bokad till Kalifornien. Jag har aldrig förr planerat en resa i så god tid. Flygbiljetterna bokades redan 25 juli förra året eftersom vi använt våra Eurobonuspoäng och att boka flyg till USA på sommarlovet med Eurobonuspoäng är inte det enklaste. Därför bokade jag samma dag som biljetterna släpptes. Tack vare mitt SAS EuroBonus World Mastercard Premium hade vi möjlighet att boka platser i SAS Plus till samma poängkostnad som SAS Go och vi har sett fram emot att få flyga i SAS Plus, något vi vanligtvis inte har råd med. Fördelen med Eurobonusbiljetter är att man kan avboka dem fram till 24 timmar före utresans avgång och få alla poäng (samt betald flygskatt) tillbaka så vi förlorar inget om vi måste avboka. Det hotell vi bokat på Disneyland är också avbokningsbart.

Jag hoppas fortfarande lite på resan i juni. Men när jag tittar på siffrorna över hur snabbt antalet fall i USA ökar, inte bara dagligen utan varje timme, så känns det ganska hopplöst. USA kanske inte ens har öppnat sin gräns för oss svenskar i juni. Disneyland, som vi skulle besökt (mycket för att uppleva nya Galaxy’s Edge) är stängt och ingen vet när det öppnar igen. Disneyland Hotel, där vi skulle bo, är också stängt. Vi skulle även besökt Universal Studios Hollywood som också är stängt.

Till de olika parkerna kan vi åka när allt lugnat ner sig, jag oroar mig mer för våra släktingar, som är den främsta orsaken att vi åker till Kalifornien. I princip alla släktingar är äldre och tillhör riskgrupperna för Corona. Det är två år sedan vi träffade dem senast och vi har längtat så efter dem. Att inte få träffa dem nu i sommar kommer bli oerhört jobbigt och jag oroar mig förstås för att de ska drabbas av Corona-viruset då just Kalifornien är extra hårt drabbat och flera av dem bor i de värst drabbade områdena runt Sacramento och San Francisco.

Vad ska man blogga om nu då?

En annan fråga är vad jag ska skriva om i bloggen framöver. UD avråder ju från alla icke nödvändiga resor och de flesta av mina planerade blogginlägg handlar också om länder som stängt sina gränser för bland annat inresande svenskar. Ett tag tänkte jag fokusera på enbart inlägg om Sverige men Folkhälsomyndigheten avråder ju även från resor inom Sverige, speciellt från Stockholm till andra platser.

Efter lite funderande har jag kommit fram till att jag kommer fortsätta skriva som vanligt och publicera inlägg både om olika länder, om svenska resmål och om bra fikaställen med mera. Man måste fortfarande våga drömma och längta och en vacker dag så kommer vi förhoppningsvis återigen kunna åka till alla de här platserna. Så framöver kommer det bland annat komma inlägg om Dublin, Bratislava, Kalifornien, Disneyland och Gotland.

Har du några resor som ställts in eller som du är orolig ska ställas in på grund av coronaviruset?

Bilden högst upp i inlägget är från Gualala i Kalifornien.