Äntligen tillbaka i Salt Lake City!

533

För drygt tre år sedan, den 6 mars 2020, skrev jag ett inlägg om Salt Lake City och om världens största släktforskarmässa som jag precis hade besökt. Då hade jag inte en aning om att det bara några dagar senare skulle vara i princip omöjligt att resa utanför Sveriges gränser och att vi till och med skulle bli rekommenderade att hålla oss inom två timmar från vår hemstad.

RootsTech, den släktforskarmässa som jag besökte strax innan världen stängde ner, har sedan dess hållits online 2021 och 2022 och länge talades det om att den aldrig mer skulle äga rum på plats i Salt Lake City. Många är de resor som jag drömt om under pandemin men att få återvända till Salt Lake City och RootsTech är en av de resor jag längtat allra mest efter just för att det är så starkt förknippat med pandemins utbrott. Att få återvända känns lite grann som ett avslut på pandemin och åren med restriktioner och begränsningar.

Och tisdagen den 28 februari var det äntligen dags! Efter en natt på Clarion Hotel Arlanda Airport så gick jag och två av mina kollegor ombord på den tidiga KLM-flighten som skulle ta oss till Amsterdam. Från Amsterdam flög vi sedan med Delta till Salt Lake City där vår chef hämtade upp oss och körde oss till Salt Lake Marriott Downtown at City Creek där vi skulle bo de kommande fem nätterna.

RootsTech

RootsTech är alltså världens största släktforskarmässa som i år hade över 150 utställare, mer än 200 föreläsare och som lockade 6000 besökare på plats i Salt Lake City samt över en miljon personer som deltog online.

ArkivDigital, företaget där jag jobbar, hade en monter i mässhallen och jag och mina fyra kollegor ägnade torsdag – lördag åt att prata med amerikaner med svenska rötter. Många ville ha hjälp att leta efter sina förfäder i de svenska kyrkböckerna, flera kom bara fram för att de tyckte det var spännande att prata med personer från Sverige och så var det en hel del som kom fram bara för att säga hur mycket de tycker om ArkivDigital och hur stor användning de haft av vår tjänst.

En av höjdpunkterna var att få se Sean Astin (Samwise Gamgee i Sagan om Ringen) som var ett av mässans dragplåster och som intervjuades på stora scenen inför en stor publik.

State Capitol och Temple Square

Vi hann även med flera långa promenader i Salt Lake City och kombinerade promenaderna med lite sightseeing. För tre år sedan hade jag utsikt mot Utah State Capitol från mitt hotellfönster men hann aldrig gå dit. Den här gången fanns det tid att promenera uppför backen till den imponerande byggnaden som inhyser Utahs delstatsregering. Här finns också vackra Salt Lake City Council Hall där Utahs turistbyrå har sitt kontor.

Temple Square är själva hjärtat i Salt Lake City och det är här man hittar mormonernas byggnader, bland annat det vackra templet som du kan se på bild här. Den här gången såg man tyvärr inte templet alls då det var helt täckt av byggnadsställningar. Tydligen arbetar man med att göra byggnaderna på Temple Square mer jordbävningssäkra. Vill du läsa mer om mormonerna i Utah så har jag skrivit en del om dem i mitt inlägg för tre år sedan.

Bikupor runt om i stan

Utah kallas för The Beehive State och det är svårt att missa alla de bikupor som finns runt om i stan. Ja, inte riktiga bikupor utan symboler av olika slag. Till och med en del trottoarer är dekorerade med bikupor i gatstenen, tyvärr missade jag helt att ta kort på dessa trots att vi promenerade fram och tillbaka på de bikuporna flera gånger varje dag.

Shopping i Salt Lake City

Hotellet vi bodde på ligger i anslutning till ett köpcentrum, City Creek Center, som har en bra blandning av affärer. Köpcentrumet är mestadels inomhus, något vi var väldigt glada för då det var riktigt kallt och lite snöigt under vår vecka i Salt Lake City. I köpcentrumet finns också en del restauranger, bland annat Cheesecake Factory. Om man går igenom hela köpcentrumet och över gatan på andra sidan kommer man till en riktigt stor matbutik där vi passade på att köpa med lite amerikanska favoritkex och annat.

Gatukonst

Sista dagen tog vi en promenad till The Gateway som tidigare var ett fint köpcentrum men där de flesta butiker stängt och där det nu bara finns lite restauranger och några museum kvar. Och en del gatukonst också. Gatukonst fanns även i närheten av vårt hotell och jag vet att det finns många fler målningar runt om i staden som vi inte hade möjlighet att ta oss till den här gången.

Salt Lake Citys bästa frukostrestaurang

Förra gången vi var i Salt Lake City åt vi frukost på Starbucks varje morgon. Den här gången hade jag lagt ner ganska mycket tid på att ta reda på var man hittar stadens bästa frukost och hade en plan att vi skulle testa nya ställen varje morgon. Den planen sprack redan andra morgonen för då hittade vi Salt Lake Citys bästa frukostrestaurang. Ska man tro Tripadvisor så är det också det bästa bageriet i stan. Eva’s Bakery serverade så god mat i så mysig miljö och med supertrevlig personal att det var otänkbart att gå någon annanstans resterande morgnar. Om du ska till Salt Lake City får du absolut inte missa att äta frukost där. Jag åt deras Stuffed French Toast fyra morgnar i rad och saknar den så mycket nu när jag är hemma igen.

Var vi åt första morgonen? Jo, då var vi på The Daily och där åt vi riktigt goda avocado-smörgåsar. Kan också rekommenderas men inget slår Eva’s Bakery.

Fyra tips på restauranger för en god middag i SLC

Ett tips är att boka bord om du vill äta ute på någon av de bättre restaurangerna i Salt Lake City. Vi lyckades boka bord i förväg på en av restaurangerna men övriga var fullbokade trots att jag började titta efter bord en vecka innan resan. Så då var det bara att ställa sig och vänta och oavsett veckodag var det 30 – 50 minuters väntan på ett bord.

Första kvällen åt vi mexikanskt på Blue Iguana och trots att vi fick vänta ganska länge på vårt bord var det värt väntan och så gott och trevligt att vi återvände en gång till senare under veckan.

Caffé Molise var den enda restaurang där vi lyckades boka bord. Det här är en ganska stor italiensk restaurang med riktigt god mat. Jag åt en Penne di Caprino och allt smakade mycket bra.

En kväll blev vi bjudna på middag av kollegor i branschen och de tog med oss till Current Fish and Oyster och jag var lite tveksam först då fisk och skaldjur kanske inte är det bästa jag vet men lax gillar jag och den lax de serverade var helt fantastisk. Kan varmt rekommenderas om du har vägarna förbi Salt Lake City.

Sista kvällen åkte vi upp i bergen till Ruth’s Diner. Det var en upplevelse, dels för att en hel flock med rådjur helt plötsligt promenerade över vägen framför bilen men också för att det är en mäktig känsla att komma upp i bergen. Där var det betydligt mycket mer snö än nere i stan och vi träffade till och med på svenska skidåkare på restaurangen.

Ruth’s Diner har funnits sedan 1930 vilket gör det till den näst äldsta restaurangen i Utah. Halva restaurangen är ursprungligen en spårvagn från Salt Lake City som Ruth köpte och flyttade upp till Emigration Canyon efter att hennes restaurang i stan sålts och rivits. Hon öppnade upp restaurangen i bergen 1949 och det som nu är den andra halvan av restaurangen var från början hennes lägenhet som hon lät bygga vägg i vägg med spårvagnen. Där bodde Ruth med sina hundar i nästan fyrtio år. Ruth’s Diner återvänder jag gärna till och då helst i dagsljus så jag verkligen kan se bergen och omgivningarna vilket var lite svårt på kvällen.

Flygplatsen i Salt Lake City

Under pandemin har flygplatsen i Salt Lake City byggts ut rejält och från att ha varit en liten flygplats med några små affärer är den nu alldeles lagom stor och har ett riktigt bra utbud av shopping och restauranger. Vill du äta mat här innan din flight rekommenderar jag Squatters, en trevlig restaurang som även finns i stan. Vi tillbringade ganska mycket tid på flygplatsen vid hemresan då vår flight till Amsterdam blev försenad och även om det var lite segt att vänta så fanns det gott om affärer att titta i under tiden vilket gjorde att väntan inte blev så trist.