För tredje gången har jag haft förmånen att få åka till Salt Lake City och vara med som utställare på RootsTech som är världens största släktforskarmässa. Första gången var 2020, bara några dagar innan pandemin startade och sedan var jag där 2023 och häromveckan var det dags igen.
Resan inleddes med en hotellnatt på Comfort Hotel Arlanda Airport, dels för att jag tycker det är skönt att vara på plats och slippa känna mig stressad tidigt på morgonen men även för att en taxiresa till Arlanda mitt i natten skulle kosta lika mycket som en natt på Comfort Hotel och då verkade det klokare att lägga pengarna på en hotellnatt med god frukost innan jag skulle tillbringa 21 timmar på resande fot. Comfort Hotel på Arlanda serverar kall frukostbuffé redan från 03.00 så jag hann äta i lugn och ro innan jag checkade ut från hotellet, checkade in på mina flighter och gick till SAS Gold Lounge där jag åt en andra frukost för säkerhets skulle eftersom jag inte visste hur bra mat jag skulle få på flyget.
Med tanke på att det var första dagen på sportlovet här i Stockholm så var det ovanligt lugnt på Arlanda. Från att jag ställde mig i kön till incheckningen tog det bara tio minuter tills jag var igenom säkerhetskontrollen.
Första flighten gick till Köpenhamn. Väl framme där hade jag ganska lite tid på mig innan nästa flyg så jag hann inte till SAS lounge (annars hade jag gärna ätit en tredje frukost där) utan skyndade direkt till passkontrollen och därefter vidare till gaten som flyget till Los Angeles skulle avgå ifrån. Jag hade budat på uppgradering till SAS Business på den här långa flighten men strax innan avgång från Arlanda fått besked att jag inte blivit uppgraderad. När jag kom till gaten frågade jag om det gick att köpa uppgradering på plats. Det var fullt i SAS Business men det fanns en hel del platser kvar i SAS Plus så jag köpte en uppgradering dit för 25 000 Eurobonuspoäng.
Förutom lite bredare och bekvämare säte så tycker jag att maten är den största fördelen med SAS Plus jämfört med SAS Go. Man får betydligt mycket bättre mat, riktiga bestick och gratis dryck i riktiga glas. Det var en lång men behaglig flygning över Atlanten och väl framme så gick immigration rekordsnabbt, jag var klar på tio minuter inklusive kötid.
Ytterligare 20 minuter senare hade jag hittat min väska på bagagebandet, tagit den genom tullen och efter lite förvirring hittat var jag skulle lämna väskan igen så den skulle komma med nästa flyg. Därefter hade jag nästan fem timmar kvar att fördriva på något bra sätt innan mitt flyg till Salt Lake City. Jag hade landat på Tom Bradley International Terminal men nästa flyg skulle avgå från terminal 3 så jag började med att leta reda på rätt terminal. För att komma dit gick man utomhus och det var härligt att andas lite Kalifornienluft även om det var kyligt och regnigt.
Väl framme på terminal 3 behövde jag gå igenom en ny säkerhetskontroll men när jag hade gjort det kunde jag röra mig fritt mellan alla nio terminalerna innanför säkerhetskontrollen. Jag tyckte utbudet av mat och dryck var dåligt i terminal 3 (som trafikeras av Delta) så jag gick helt enkelt tillbaka till den internationella terminalen eftersom jag var på jakt efter ett Starbucks och vet att det finns där. Hade jag inte varit så trött hade jag nog gått runt till alla terminaler och tittat men nu nöjde jag mig med att köpa kaffe och en smörgås på Starbucks och sedan gick jag tillbaka till terminal 3 och satte mig ner och väntade på mitt flyg. När William och jag flög från Los Angeles förra sommaren tillbringade vi den mesta tiden i Star Alliance-loungen men tyvärr hade jag inte tillgång till den nu eftersom Delta tillhör SkyTeam.
Efter lång väntan så var det dags för dagens sista flight, med Delta till Salt Lake City. En relativt kort flight och detta var enda gången på hela resan som jag somnade till en liten stund. Jag kunde dock inte sova så länge eftersom det var hemsk turbulens, det skakade så mycket att även flygvärdinnorna var tvungna att sitta fastspända så det blev ingen servering för de som var sugna på något att dricka och äta. Till slut landade vi och fick fast mark under fötterna igen och relativt snabbt hade jag fått tag på min väska samt mött upp en kollega som landat några minuter före mig och vi tog spårvagn (TRAX) till hotellet inne i centrala Salt Lake City.
Vi bodde på samma hotell som förra året, Salt Lake Marriott Downtown at City Creek. Förra året tyckte jag att hotellrummet var ganska trist men under året som gått har de renoverat rummen och det var en stor skillnad mot sist. Jag var jättenöjd med mitt stora hörnrum (rum 600) med utsikt åt två håll och trivdes väldigt bra under de sex dagar och nätter som jag bodde där.
På tisdagen hade jag och mina kollegor lite tid över för sightseeing och efter en god frukost på Eva’s Bakery passade vi på att ta en kall men solig promenad upp till Utah State Capitol. Vi gick även en runda på Temple Square men eftersom de håller på att bygga om och renovera både templet och övriga byggnader så finns det inte så mycket att se där just nu. Det var däremot full aktivitet på FamilySearchs bibliotek, ett mecka för alla släktforskningsintresserade. Där tillbringade vi några timmar med att prata med vänner och bekanta samt personer som satt och släktforskade med hjälp av ArkivDigital. Jag hann också med en liten runda i köpcentret, City Creek Center, och en sväng till mataffären innan det var dags för middag.
Onsdag till lördag var det mest jobb då företaget där jag arbetar, ArkivDigital, var en av utställarna på RootsTech. Vi hade fullt upp i vår monter och det var många amerikaner med svenska rötter som kom och ville lära sig mer om släktforskning i Sverige. Förra året träffade jag min sysslings mans amerikanska släkting på mässan och i år träffade jag en amerikansk utställare vars förfäder kommer från samma gård som mina förfäder. Världen är bra liten ändå.
På kvällarna var jag och mina kollegor ute och åt god mat på olika restauranger i Salt Lake City. Jag tänkte samla ihop mina restaurangtips i ett separat inlägg som kommer om några dagar.
Vi hade riktigt varierande väder under veckan, från lite snö och några minusgrader i början av veckan, till sol och vårväder med 15 plusgrader i slutet av veckan och sedan rejäl snöstorm på lördagseftermiddagen och söndagsmorgonen. Som tur var slutade snöstormen innan det var dags att flyga hem, med två mellanlandningar var jag inte alls sugen på att bli försenad från Salt Lake City.
Försenad blev jag visserligen ändå, på grund av att det bara var en landningsbana i drift på flygplatsen i San Francisco men jag hade fortfarande gott om tid att byta terminal i San Francisco. Det var supersmidigt att gå från terminal 2 där jag landade, till den internationella terminalen. Den här gången behövde jag inte heller gå igenom någon ny säkerhetskontroll.
Strax innan jag flög från Salt Lake City fick jag också en av de bästa notiserna man kan få i telefonen, nämligen att jag vunnit budet på uppgradering (med poäng) från SAS Go till SAS Business på flighten mellan San Francisco och Köpenhamn. Tack vare uppgraderingen fick jag också tillgång till United Airlines Polaris Lounge på flygplatsen i San Francisco. Det är en av de trevligaste lounger jag besökt och jag har bara varit där en gång innan, när William och jag flög hem från Kalifornien 2022.
Resan mellan San Francisco och Köpenhamn tillbringade jag bekvämt bakåtlutad i stol 4D och njöt av varje sekund. Maten var god, drycken var god, servicen var trevlig och jag spenderade en del av tiden med att titta på Barbie-filmen som jag ännu inte hade hunnit se och hann även sova några timmar.
Väl framme i Köpenhamn hade jag återigen lite ont om tid men hann med en kaffe och några kakor i loungen innan det äntligen var dags för sista delen av resan, den lagom långa flighten hem till Stockholm.
Nu har jag varit hemma och kämpat mot jetlag i en och en halv vecka. I Salt Lake City kände jag inte av jetlagen alls utan sov bättre och längre än jag gjort på länge. Kanske är det därför som det har varit extra svårt att anpassa sig till svensk tid igen. Trots jetlagen så längtar jag redan till nästa års RootsTech!
Utah kallas för ”the Beehive state” och bilden högst upp visar en bikupa utanför Utah State Capitol.
2 Kommentarer
Vilken härlig resa! Ett ypperligt sätt att kombinera arbete, ditt intresse för släktforskning och en reseupplevelse. Fina bilder som vanligt!
Tack! Ja, det var en riktigt bra resa! Nästan så jag glömde att jag var där i jobbet eftersom jag hade så roligt hela tiden. 🙂