Tjugo år sedan min första resa till USA

Idag är det exakt tjugo år sedan min första resa till USA. Om du inte redan läst mitt inlägg om Drömmen om Amerika så är det bra att göra det innan du fortsätter läsa här eftersom det inlägget är del ett i den här tillbakablicken.

Då och då läser jag om personer som sagt upp sig från sitt jobb, sagt upp sin lägenhet/sålt sitt hus och magasinerat alla sina ägodelar för att göra en långresa. Ibland när jag läser detta så känner jag ett litet styng av avundsjuka – tänk så härligt om jag hade möjlighet att göra samma sak. När det har gått så lång tid som tjugo år så är det lätt att glömma att jag faktiskt har gjort exakt samma sak en gång i tiden.

För tjugo år sedan så tog jag tjänstledigt från mitt jobb i fyra månader (för att senare säga upp mig helt), sa upp min underbart fina hyreslägenhet i Vetlanda, flyttade hem alla möbler och andra ägodelar till mina föräldrar (där råttor senare åt upp allt som gick att äta) och hade avskedsfika för mina vänner sista kvällen innan avresa. Sedan packade jag hela natten med värsta packningsångesten någonsin (hur packar man egentligen för fyra månader i varierande klimat när man bara gjort några enveckorsresor tidigare i sitt liv?) och glömde helt bort att sova.

Växjö flygplats, 13 september 1998.  Klockan är 05.00 och jag är väldigt trött efter att ha varit uppe hela natten och packat.

Och i dag för exakt 20 år sedan, vid fyra-tiden på morgonen, körde mina föräldrar mig till flygplatsen i Växjö. Jag checkade in mina båda extremt välfyllda resväskor och vinkade hej då till min mamma och pappa som nog undrade hur de skulle klara sig i fyra månader utan sitt enda barn, som de var vana att träffa nästan varje dag.

Jag var inte lika påläst på den här tiden och hade helt missat att flyget mellan Växjö och Kastrup först skulle göra en liten sväng till Kalmar för att plocka upp fler passagerare. Det kändes lite avigt att börja med att flyga österut när jag längtade västerut. Väl framme på Kastrup blev jag väldigt imponerad av denna stora flygplats. Hittills i mitt liv bestod min erfarenhet av flygplatser av tre besök på Landvetter, två besök på Charles de Gaulle samt ett på Santorinis pyttelilla flygplats. Inte så värst berest med andra ord. Det här var också första gången som jag flög ensam.

Nästa flyg tog mig från Kastrup till Newark. Eftersom jag skulle vara i USA fyra månader reste jag på visum och så här långt efteråt minns jag inget annat än att själva immigrationskontrollen gick snabbt och enkelt och att jag hittade mina resväskor utan problem. När jag kom ut i ankomsthallen så började jag fundera på hur jag skulle hitta min kompis Philip som skulle möta mig, men jag hann bara tänka tanken innan en röst sa ”Don’t look so nervous”. Där stod Philip och väntade på mig och det var dags för det stora äventyret att börja.

Lite senare samma kväll stod jag på 107:e våningen i World Trade Center och tittade ut över Manhattan. Jag fick nästan nypa mig i armen för att förstå att det var sant, att jag verkligen var där.

Jag kommer att publicera ett separat inlägg om några dagar där jag skriver om de platser jag besökte under de här drygt fyra månaderna som jag reste runt i USA. Jag hann med 33 stater om man även räknar med stater där jag bara lite snabbt satte ner foten. Vissa stater, som till exempel Kalifornien och North Dakota, tillbringade jag extra mycket tid i.

De här fyra månaderna var inte bara en semesterresa, det var fyra månader som förändrade mitt liv och jag var definitivt inte samma person när jag landade igen i Växjö den 16 januari 1999. Och då syftar jag inte bara på att den amerikanska maten och det amerikanska godiset fick mig att gå upp 10 kilo som jag aldrig lyckats bli av med. Alla möten med nya människor, både vänner och släktingar, har haft stor betydelse för vem jag är idag och det är svårt att tänka sig vem jag skulle varit om jag inte gjort den här resan.

Utsikten från World Trade Center den där första magiska kvällen.

Direkt när jag kom hem, efter bara en dag hemma hos mina föräldrar, så packade jag mina väskor igen och flyttade till Stockholm. Medan jag var i iskalla Grand Forks hade jag nämligen fått besked om att jag kommit in på den högskoleutbildning som jag hade sökt precis innan jag åkte iväg. Om jag inte hade bestämt mig för att åka till USA hade jag förmodligen heller inte bestämt mig för att börja plugga och flytta till Stockholm. Jag kommer aldrig få veta hur mitt liv sett ut idag om jag inte gett mig av på mitt livs resa. En sak vet jag dock helt säkert. Att ge upp tryggheten hemma i Sverige för fyra månader på resande fot var ett av de bästa beslut jag någonsin tagit.

Läs mer om platserna jag besökte under min första USA-resa.